GULD!

Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Särskilt inte på morgnarna. Jag är trött så att ögonen blöder men sen när jag väl kommit ner för trappan strömmar det energi ur min kropp.Jag plockar här, jag torkar där, jag donar här och jag donar där.Igår skulle jag efter alla måst-göromål så där på morgonkvisten leta efter ett halsband. Rätt som det är stod jag där i alla smyckesaskar och tittar igenom vad som finns i gömmorna.

Jisses Amalia vad många avklippta ringar, trasig kedjor, omaka örhängen som låg där. Jag hittade även några smycken efter min mamma som legat i ett skåp i över 12 år till vilken nytta då. Sen när mannen äntrat hemmet (OK jag kom hem sist) visade jag allt för honom. Jag frågade om han tyckte det var någon vits att eventuellt sälja det hela.... Ja sa han det är väl ungefär 50 gram. In på nätet och kolla dagspriset på guld vid försäljning vilket är 120 kronor / gram. ´Mannen tyckte verkligen att jag borde sälja av det hela. 120*50= 6000 som bara ligger där..... Om dessa smycken är minnen från min mamma? Javisst men de kommer aldrig att bäras av mig - det är liksom inte min stil. Hon var nog lite mer "tantig" än vad jag någonsin kommer att vara.... Somliga verkar inte förstå att de blir äldre.... hmmmm....

Sen skiljer det sig lite på pris må jag säga. Den lokala gulaffären gav 80 kronor/gram. Lite skillnad eller hur!