Jag har flera gånger om nämnt att jag till skillnad mot många andra ÄLAKAR snö. Jag blir som ett barn vid ankomst av snö. Hela jag sprudlar och mår bra.
Igår morse (straxt innan o6.00) möttes jag av denna syn när jag klev utanför min dörr. Andningen började påverkas mot det positiva och jag kände ett lyckorus inför den pudersnö som låg på backen - ÄNTLIGEN kanske det var dags för denna del av landet att få ta del av vintern på riktigt.
Det var då - idag har jag blivit kastad in i verkligheten och fått inse att i denna del av landet får man inte längre någon vit vinter. Man får inte längre njuta av dagar med snö, solsken och ett par-lagom minusgrader. Däremot får vi "njuta " av regn, snöblandat regn, slask, grått, grått , grått och emellanåt en falsk förhoppning av det vita och härliga. Men de vita vintrarna fattas mig - jag längtar efter dem och mår bra av dem.... Men vem har sagt att mina förhoppningar brukar slå in, vem har sagt att det ska vara soligt och härligt när det kan vara grått och trist.... och vad är väl en bal på slottet....
Bilden är fixad med autofix i fotoprogrammet - för att det överhuvudtaget skulle synas något överhuvudtaget.
1 kommentar:
Håller med du... Snön är härlig och den ljusar upp såväl världen som sinnet. Man bor för långt söderut:(
Kram
Skicka en kommentar