Jag har både hunnit med att flyga till Blåkulla och komma tillbaks (ha ha) Rolig färd med många likasinnade..... Vi trivs välan bäst när vi får vara tillsammans. Ni vet tillsammans är vi starka - det gamla lite klyschiga uttrycket men ack så sant! denna vecka är det bara en dags arbete annars ä'r det don i hus som gäller. och javisst ja - letande efter strykjärn mitt fick lite kortslutning igår - det slog gnistor om det och allt.
Jag vet - jag lovade bättring men mitt inre har varit i kaos! Tankarna har orkat med absolut nonsens och inget mer. Jag har varit nära den där väggen och orden har stannat långt ifrån tangentbordet! Ett stort villervalla där kropp och själ varit ett men ändå så långt från varandra. ett minne som svikit och glädje som runnit sin kos. Helgerna har varit fyllda av ångest och tankar inför den kommande veckan. Gympapassen har inte varit fokuserade utan jag har tom. lämnat motionssalen för att låta bli att få en kollaps mitt i alltihop.
Vissa dagar borde man helst av allt - antingen stanna inomhus eller oxå bädda ner sig - eller för all del gå i idé. Torsdagen var en omvälvande dag då jag med konsultation av två goda kolleger tackade JA till lite extrauppgifter - mitt andra namn är inte NEJ snarare JA!! I mitt nästa liv ska jag träna på att säga NEJ och inte tvärtom. Vid närmare eftertanke skedde allt detta på onsdagen men sviterna satt väl i fortfarande. Ha ha!Torsdagen var stressig med matlagning, skällning på tonåringar som gör en mer gråhårig än vad som är skäligt vid min ålder ( ni vet jag med min ringa ålder a´ 25 ;) ) Mitt i all detta skulle jag själv få fram mina träningskläder. På med brallorna som jag trodde var mina och som visade sig vara Prinsessans. Snabb letning för att hitta mina och vips står skjutsen där på gatan. Resten fick bytas om på plats, snabbt ner i väskan och stressad in i bilen. På plats i den lilla Violstadens träningsmecka fick jag springa många gånger innan allt föll på plats - om jag inte glömde det ena så glömde jag det andra! Och sportBHn den låg kvar hemma den. Passet är ett ganska- mycket-hopp-och-studs-pass och en sån behövs verkligen. Särskilt om man som mig INTE tillhör den platta, ohängda tuttypen - snarare tvärtom. Som tur var för mig hade jag dagen till ära ett sportlinne med inbyggd BH - annars vet i gudarna om inte tuttsen hade dragit sig mer mot jordens centrum......
Idag är det en MYCKET VIT dag. Snö så långt ögat kan nå! Jag skulle till fots ta mig till mitt step-up pass - det blev som ett pass i passet eftersom jag var helt svettig när jag kom fram. I den lilla, lilla Violstaden har ännu inte någon plogbil hittat fram så Pulsa i snön var inte längre en fras - mer ett faktum att ta bilen fanns inte i min tanke då jag hatar att köra på oplogade vägar.
Återigen kanske jag är den enda MEN jag tycker faktiskt det finns en viss charm i alla möjliga och omöjliga skyltar som varnar oss för snöras och istappar! Charmigast är väl ändå alla dessa hemmagjorda, sneda och vinda skyltar som trots sitt utseende fullkomligt fångar vår uppmärksamhet. För vem vill drabbas av snö i nacken eller rent av en istapp på helt fel ställe!? Det känns som om det var ett par år sen sist och hos mig känns de välkomna - för då vet man att vintern har kommit för att stanna. Ja ja det räcker väl med att sticka ut näsan för att känna vinterns bitande kyla på våra kinder. Optimist som jag är tror jag faktiskt att detta kommer att medföra en av de bästa somrar vi har haft på länge. för visst det väl hänga ihop: Den vita glittrande, isande vintern med härliga varma och heta sommardagar!? Så tror jag i alla fall... Love and Peace!
Create a playlist at MixPod.com
