Adrenalinkick!

Visst är det väl så att man inte alltid ler i sitt hus.

Att man inte alltid tycker att livet leker hemma i sitt hus.

Någon gång händer det att det blixtrar och dundrar - i mitt hus.

Ibland mellan barnen!

Ibland mellan barnen och mig.

och

Som i onsdags mellan gubben och mig.....

Nu till historien för er som vill veta vad som hände:

Varje tisdag är jag värdinna på ett stepup pass. Dels får det mig att alltid gå dit - jag känner mitt ansvar och dels blev min gympan lite billigare denna termin..... Denna vecka var stepuen flyttad till onsdagen med en liten senare tid.... och för mig passade detta bättre denna vecka - vilken tur jag har ibland! Gubben min fick för sig att jogga en sväng INNAN jag skulle iväg. Jag var väldigt tydlig med att berätta vilken tid mitt ansvarstagande börjar samt när jag behövde lämna hemmet ( till en man behövs ibland mer än övertydlig tydlighet för att få dem förstå - vilket jag tror att ni redan vet....)

Klockan blev fem över , den blev tio över och ingen man. En snabb signal på mobilen - som ringde så glatt i hans jackficka. Adrenalinet ökade, ilskan ökade, irritationen ökade och hjärnblödningen var mer än nära. Klockan var nästan kvart över då röda faran kom farandes med en ilsken man som hoppade ur. jag som var lika ilsken svor en harrang om att han väl kunde hålla tiden.... Hur roligt tror du det är att byta däck i mörkret när man har fått punktering fick jag till svar!

På den röda faran satt det nu ett däck mer nära ett moppedäck än ett bildäck! Med min stressade hjärna blev det ett MYCKET svettigt stepup pass då jag fick utlopp för min ilska. När jag kom hem var jag lugn och gubben med efter sin dusch och en stund från mig......PUH!