Tänk om man skulle tro på allt ens barn säger!
Är man naiv då?
Eller är man realistisk när man sorlar bland deras historier?
Min 6-åring säger mycket som man ofta får ta med en nypa salt.
Förra veckan klippte jag hennes lugg eftersom jag tyckte det behövdes.
Dottern kommenterade med dessa ord:
Vad bra att du klipper min lugg mamma.
Jag hade lite svårt att se var fröknarna går så jag gick fel väg till maten.
Då tyckte fröknarna att det vore bra om jag klippte luggen så att jag ser rätt!
Jag förstod att dotterns historia var lite uppdiktad..
Dagen efter pratade jag med hennes fröknar som lite nervöst sa att hon varken gått fel väg eller att någon tyckt att hon skulle klippa luggen
Tänk om jag varit en sådan som tagit min dotter på orden
Blivit förbannad på fröknarna som lägger sig i
Samt skällt ut dem efter noter...
...för det finns sådana oxå!
Och så finns det såna som jag som rycker på axlarna och låter dottern tro att det var så allt gick till.
kanske är att narras men lite oskyldig fantasi från barn skadar väl aldrig.
Eller!?
1 kommentar:
När min lilla V var 5 och gick på dagis så berättade hon att hennes mamma minsann skulle vara med i "Sikta mot stjärnorna" och vara Britney Spears.
Dagisfröknarna och en del föräldrar höll nog på att skratta ihjäl sig.
Söt är hon också, din lilla prinsessa!
Kram!
Skicka en kommentar