Jag blir så trött, så matt, så irriterad, så förbannad, så besviken, så glad (ibland) på att vara tonårsmamma. jag sa en gång till en väninna att man skulle få gå en tonårskurs istället för en småbarnskurs när man väntar barn. Men hallå sa hon (mitt uppe i dottertonårsliv) då skulle det aldrig födas några barn. Och klok som hon är den där Claudia så har hon väl helt rätt. Jag tror att man aldrig kan var förberedd på vad komma skall. Och samtidigt är man kluven - man vill att de ska börja ta för sig av livet, man vet att det är deras utbrytningsfas men ändå! Det är väl en himla tur att det finns hårfärg på ICA så man kan dölja sina grå... Men men vad skulle vi tonårsföräldrar göra om vi INTE blev utsatta för allt vi blir utsatta för.... Inget är som livets prövning!
Desto gladare var jag igår när vågen än en gång visade minus - denna gång -1,4. Jag tycker att det kanske får stanna upp lite för jag känner att det INTE får gå för fort. Är jag någonsin nöjd då kan man undra!? Jo då jag är supernöjd med höfter som minskat med 3 cm och en midja som minskat med 5 cm. "Dolly Parton" har även minskat i tuttmått så nu är de INTE lika markanta längre och det gör absolut ingenting. Min motivation hittar jag INTE i mer idrott utan bläddrandes i katalog efter katalog drömandes om en härlig härlig ny sommargarderob!
1 kommentar:
Du får tänka positivt: Du kommer att bli en SMAL, utsliten tonårsmor!!! Hihi..., nä, skämt åsido... Det är tur att det ibland glimtar till av den där goa ungen som man känner till från förr hos tonårsmöglen.... Annars vet jag inte hur man skulle orka..... Kram
Skicka en kommentar