Nu närmar sig slutet med stormsteg. Slutet på en rolig och givande epok i mitt liv. man tror man vet så mycket - man tror att man är trygg i det lilla. Så kommer DEN utmaningen, man antar den, genomför den och stortrivs! Första dagen stod jag där med fjärilar i min mage - fjärilar som tog sig i form genom handsvett, darrning på rösten, dunkande hjärta - ja i stort sett allt man kan tänka sig när man är LIVRÄDD!För livrädd det var jag! Men den tog form till ett lugn men ibland kantat med kaos! Men nu är det snart slut och jag går tillbaks till det gamla - kanske med andra ögon än förr - kanske med en lycka över att jag antog och genomförde mitt uppdrag - kanske med ledsam het över att det andra är slut! (Det låter som en kärlekshistoria banne mig)Med skolarbete medföljer skolavslutningar - sådana som är söta när barnen är yngre - folk står där och ler åt dessa härliga krabater som kanske inte alltid sjunger rent men som med sin positiva anda gör sitt allra allra bästa! dessa små har ännu inte drabbats av livets hårda väg - där några är bättre och andra sämre på att tex. sjunga! Själv har jag lyckats med att få höra avslutningar kantade av ungdomar som sjunger bättre än tex mig (och det är väl i och för sig inte så svårt).
Britta - min kollega - hon har en dotter som sjunger i detta gäng. en dotter vars röst får min hud att knottra sig av välbehag. En röst som ger en rysningar till "Let it be". Tjejen har enligt mig en röst som smälter is och som kan (återigen enligt mig) jämföras med våra stora svenska något udda jättehärliga röster! När hennes röst blandades med sin partners stämma hde även nackhåren rest sig. Så Britta var stolt - det skulle jag ha varit om jag var hennes mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar