Sonen är en hejare på att baka - då när vi pratar om sådana saker är han fortafarnde min solskensplutt, den som finns där inuti det monster som har tagit sig an hans kropp och själ.
Hur kan ett barn bli så förändrat så fort det tar sig in i tonårsvärlden?
Jag kommer aldrig att förstå eller acceptera monsterts attityd - jag har svårt för det efetrsom jag längatar efter den där glada, positiva, sjungandes och ständigt pratandes sonen som fanns i den kroppen förr....då innan monstert slog till
Nu ska jag ut i skog och mark och ta en lång runda....
1 kommentar:
Hejsan!!! Jag har ett monster här hemma också!!! Morrar och äter på nätterna!
det är nog så att man får tyst stå ut ett par år sen får man tillbaks den där goa ungen !!!
Kram Stina
Skicka en kommentar