Varje gång jag gör det jag gjorde nu idag får jag ångest, mår dåligt, ångrar mig, sörjer, ilsknar till, blir trött och bara helt matt. - Jag vet - jag borde stanna upp. Jag borde fråga hur det är ställt! Jag borde fråga om jag kan göra något! Jag borde bara vara och finnas till! Jag borde räcka ut en hand.... men jag går bara förbi.
- Jag låtsas som jag inte ser. Jag låtsas som om jag har bråttom. Jag låtsas som om jag inte hör.... men hjärtat klappar starkare och starkare
- Sorgen, ångesten, ledsamheten, syskonensamheten, ilskan, rädslan... Allt dyker upp i mitt inre!
- Det river! Det sliter min själ i bitar! det får mig att se verkligheten...... men jag längtar tillbaks!
- Till tiden då innan allt skit förstörde en bit av lyckan!
Jag önskar att jag dessa stunder kunde ha mod att skrika, säga vad jag tycker... jag har (eller hade) ett syskon. Ett syskon som jag får prata med på parkbänkarna bland A-lagarna om jag vill något. Ett syskon som inte är som mig men kanske ändå.... Nej vi är alldeles olika - har olika åsikter - olika styrka och helt olika liv! Men heder åt honom mitt i allt elände - han håller sig undan och han vill aldrig se mig eller mina barn på samma sätt..... men FAN i HELVETE varför blev det så här!? Jag skäms och jag förbannar och har ett yttre skal där jag förskjuter men ändå... det tar hårt att inte visa sina känslor - jag gömmer mig i mitt skal - hellre än att stå där med skammen och möta det hela...
1 kommentar:
Jag har två nära släktingar som dog till följd av sin alkoholism. Jag slogs ofta av hur tabu det var att prata om dem, att det var skämmigt....Jag förstår att du förbannar men varför ska du skämmas? Vi människor väljer olika vägar och din bror har valt denna vägen av olika anledningar. Han är uppenbarligen inte stolt över det heller. Jag tror att känslan av skam kommer sig av att man känner att man borde ha gripit in, man borde ha stoppat personen medans tid var och kanske även för att det kommer lite för nära... Ni har ju delvis samma gener... Jag VET att det är lätt att säga men jag tycker att du ska lyfta på huvudet och hälsa på din brorsa nästa gång. Du kan inte få honom att sluta dricka, det kan han bara själv.., men du kanske kan må lite bättre själv om du inte vänder bort huvudet?
Hu..., det är svårt.., och som sagt var; Det är lätt att vara "duktig" på håll och jag hoppas att jag inte klampat på för mycket med min kommentar. Känner med dig i detta -det är en stor sorg att mista nån man älskar till spriten.
Kramar i massor
Skicka en kommentar