fredag 15 augusti 2008

Våga älska de hatade tonåringarna!




Min snutt som jag skrivit om i tidigare inlägg. Han som gick från gulleplutt till MONSTER över en natt,
Han som jag svor över häromdan och trodde att min hjärna skulle sprängas på grund av allt som hänt denna sommar....
Jag känner honom och VET (hur naivt det än låter) att han är min lilla snutt som är go och glad! Efter sista utbrottet på honom , när han för sjuttielfte gången (kändes det som) kom hem och luktade rök - dels förbjudet för en 14-åring och dels livsfarligt för hälsan och ekonomin. Jag menar vem på detta jordklot vill att ens plutt ska börja med såna dumheter.
Detta var toppen på isberget denna sommar som fick bägaren att rinna över...
Det värsta är att denn plutt tror att mams och paps tror blåögt på allt . Hallå vi har oxå vart unga....om så för ett par år sedan.
Plutten tog åt sig , har stannat hemma, varit urgo, inga utbrott, rar och hjälpsam - precis som förr. JAG VET! Det är massa hormoner i omlopp i denna kropp men ändock man FÅR INTE bete sig hur som helst. Och visst är det väl min plikt att "mota Olle vid grin"?

Nåväl denna rara pojk han gör gott och är rar, empatisk, humoristisk när allt går hans väg och han hinner me! Hans syster på 6 är lång och ståtlig- nästan ett huvud längre än jämnåriga.... Hon har vägrat att ta storleken större på cykel när mams och paps är i närheten. Och vad lyckas då vår plutt med!? Jo att övertala systeryster att den större cykeln är bra. Så efter en cykeltur kommer 6- åringen hem och benämner cykel liten med "Bebiscykel".

Det är välan tur för oss i detta hus attt vi har denna plutt som lär sin syster allt från att dyka i sjön, cykla på stora cyklar till att svära!!!!!!

Imorgon är det loppisdags och sen far vi till Turkiet i en vecka så håll till godo - det kommer nog ett och annat kort därifrån sen imorgon
Bilderna är från Grönan i somras när min 6-åring som är otroligt nyfiken på livet, bara var tvungen att prova den levande pantomindockan som rörde sig i takt till spelandet på xylofonen. HÄFTIGT!


2 kommentarer:

Diverselådan! sa...

Har själv en stilla undran: Vem fan uppfann tonåringen?
Hare så kul i Turkiet!
Kram! /annette

Birgitta sa...

Ja man har gått igenom allt det där. Jag lovar dig att det är skönt när dom har flyttat hemifrån. MEN små barn små bekymer STORA barn stora bekymer ( ibland).
Ha det så bra i turkiet. Skulle också vilja vara där nu.
Kram Björklyan