Mobiler och idrott!

Som ni vet sen tidigare har jag på ålderns höst fått träningsfnatt. Eller är det så att jag har insett att det kan bidra till att hålla bilringarna någotsånär ifrån min kropp. Ja i ärlighetens namn - de finns där men de behöver väl inte bli fler!?

Nåväl jag har insett att både dans aerobic och vanlig aerobic är dökul. Snurrigt javisst men det går faktiskt att öva upp kordinationen även hos en gammal "TANT". Jag minns första gången jag var på Step-up och mina armar och ben var mer här än där. Hänga med de andra i takt - nä det var inget för mig då.... men nu kan jag faktikst hänga med skapligt bra och känner mig lycklig som om jag svävar på rosa moln.

På båda aerobicpassen är det ett gäng tonåriga tjejer, de står tätt tillsammans i sitt egna lilla hörn, de fnissar coh ler. Och tyvärr ger tonåringar upp så lätt tycker jag (egen uppfattning ni kanske har en annan!) Och varje lilla paus det blir måste de rusa fram till sin väska för att kolla mobilen!? Är tonåringen idag så beroende av sin mobil att de inte ens klarar av ett entimmaspass utan den!? Eller är det jag (som fortfarande inte kommit in i mobilträsket) som är för gammal för att förstå.....

Jag har ungefär samma problem med mellersta sonen vars mobil piper och låter i parti och minut. Om jag blir stressad av det - det kan ni ge er på - särskilt när jag försöker avnjuta en måltid! Nu ska jag ge mig iväg till Järna på innebandy UTAN mobiltelefon! Vad jag hellre skulle göra än att leka intresserad idrottsmamma denna sköna oktoberdag! Ta mig en lång härlig promenad i skog och mark samt rensa i trädgården... Men men vad är väl en helg utan idrotter.... vem vet!? Kram på er!