High heels och saknad!

Nu är det över - nycklarna är inlämnade, kortet även så (som jag för övrigt aldrig använt - jag är lite trög ibland så jag visste inte riktigt när och var det skulle användas förrän jag INTE kom in på vissa ställen). Min tid var rolig, givande, lärorik och insiktsfull. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan staket men kanske ibland ....Nu kompar jag två dagar för att sedan återgå till småknoddarna på heltid. Jag känner mig lite som en galen Jack Nicholson ur "The Shining" - I´m back! Men jag är INTE alls bitter över att kollegerna på gymnasiet går på sommarlov då jag börjar arbeta heltid med småknoddarna.

Några kolleger värmer mer än andra i hjärtat - och har verkligen funnit en plats i mitt hjärta - de fanns där för mig, gav feedback och roliga skratt! Jag kommer att sakna våra skratt över skrivborden när högarna var mycket STORA av arbete - men ett skratt fanns det alltid plats för. Jag kommer att sakna klapprandet av deras klackarnär de var på ingång till arbetsrummet. jag är så grymt imponerad över människor som klarar high heels - jag vill oxå för det ser så elegant ut. Och där kommer jag med platt-platta skor Hmmmm!

Samtidigt som det finns en saknad över att det är över är det skönt. delade tjänster mellan två olika världar går ett tag men inte hur länge som helst.... Och klart jag saknar er mina kära bland småknoddarna - ni vet vilka ni är! Ha en bra dag - det ska jag försöka ha! Bye the way så blev jag godkänd på sista skoluppgiften så det behövdes aldrig ngn komplettering - så SKÖNT! Nu stängs även det kapitlet i lärandets bok!

Klar!

Nu är sidorna välfyllda in i minsta detalj med bokstavskrumelurer som blivit till härliga ord som i sin tur bildat härlig meningar! Jag är klar finish - I made it! Men skrattar bäst som skrattar sist nu ska här fixas årets powerpointpresentation. Möte imorgon kväll - jobb på torsdagkväll - och avfärd på fredagmorgon. men det ordnar sig - i gonna do it. :) :(

Ja nu har jag tvingat mig till en plats vid datorn - för att plugga - skriva på den sista exan och det sista muntliga framträdandet. Och hur går det då? Åt helvete - rent ut sagt! Jag börjar tro på eleverna som säger att man jobbar bäst under press. Jag har allt i huvudet och igår när jag var ute på motionsslingan hade jag allt klart men men det stannade nog kvar där ute i det fria - för här finns det inte längre. det är borta -gone -lost!

Eftersom jag tillhör kategorin som gör allt i sista sekund, är sist vid tåget (eller vad Agda?) samt får till de dära riktiga arbetena precis innan de ska in - har jag alldeles för mycket tid för att inspiritationen ska infinna sig - tror jag! Men nästa vecka är snart. Senast fredag morgon ska arbetet vara inne och jag är upptagen både onsdag och torsdagkväll kanske jag borde ta mig själv på allvar. Men som sagt när andra firar pingst och Mors dag får väl jag bita i det sura äpplet och ägna tiden framför datorn..... om inte den där lilla lusten skulle infinna sig tidigare. Vad tror ni!?

Just idag är jag glad....

...just idag mår jag bra! Ni som är i min ålder känner igen Kentas gamla schlagerdänga eller hur!? och visst var det väl så (och är i livet kanske) just nu och här är man glad och måste få njuta av det. Jag har fått ett alterego som svävar på moln. Mitt arbete ger mig kred för så mycket. Just nu har jag två och det ena ligger lite på is medan jag på det andra får så mycket beröm att jag svävar på moln och snart spricker av lycka. Men mitt i alltihop blir jag en Svensson och undrar om jag får känna så här:

• får jag känna mig stolt att jag har rott detta i hamn?
• får jag ta åt mig av allt beröm?
• får jag känna mig duktig?
• får jag tom. känna mig lite förmer just nu?
• får jag sväva på moln av stolthet över mig själv?
• får jag vara lycklig att just jag fått denna chans?
• får jag känna att jag utvecklas personligen eller hur är det!?
• får jag vara stolt och skryta över mitt VG?

...men men en sak kan och får jag känna mig lycklig över och det är min nyckelring som jag fick tidigare idag. En nyckelring som talar om att jag kämpat mig ner till en 10% viktminskning. Och visst är det så att den lyckan har jag rätt att vara stolt över. Jag har inte fått chansen jag har inte satt ngn person på pottan. Utan just jag har fixat detta och jag har kämpat mig till varje del i detta. Så visst har jag väl rätt att vara stolt - idag! För just idag är jag glad, just idag mår jag bra!