Sanningen om blåbär!

Jag tycker det ärt rent filosofiskt att sitta på en sten (eller för all del på marken) och plocka mina klotformade blå skatter! Jag kan ta mig bort i drömmarnas land, det finns inga krav , inga måsten. man sitter bara där och repar av bär efter bär tills muggen, hinken, kärlet, ja vad ni vill är fyllt! Tankarna flyger bort, idéerna flödar eller bara blir det massa nonsens om ditt och datt. Alla måsten, alla krav kommer när de klotformade skatterna måste rensas från skräp och annat otyg. Lite rött i ett glas och en god skiva - idag blev det gamla godingar av Miss (eller Mrs är det ju) Eva Dahlgren. Inga nya - bara gamla godingar såsom "Sommarbarn" mfl. Då går det tom bra att rensa de klotformade skatterna...

En livshistoria!

Idag har prinsessan, sambon och jag varit sociala med min kära pappa. Han som jag ibland får dåligt samvete för att jag inte alltid hinner med..... men jag tror han förstår:)! Vi tog oss med bil upp till torpet - Harbacken. Där har jag vistats mycket som barn. Ack vad många svampar, vad många lingon, blåbär och även hjortron jag fått plocka i dessa skogar runt det lilla lilla torpet långt ute i skogen. Jag och min mamma lyckades även med att ALLTID springa på älg där ute i skogen. När hyrestagaren till torpet - Ingemar -var med var jag lugn som ett bi, han var jägare på den tiden - men bar ALDRIG vapen på skogsutflykterna. Det var väl tanken som lugnade mig. Idag säger pappa att det inte alls finns lika mycket älg i skogarna runt torpet längre men då när jag var lite kryllade det i varje hörn - om nu skogen har hörn... Vi lyckades i alla fall se en älgko med kalv relativt nära idag - när vi fortfarande satt i bilen på väg till det lilla torpet långt ute i skogen!

Ingemar han dog nu på försommaren - 80 år gammal! Torpet har funnits i hans ägor länge, länge! Det var hans dröm, hans fristad och hans allt! De senaste åren fick min gamla pappa hjälpa till med det mesta men ändå han fick komma dit till det lilla torpet långt ut i skogen.

Ingemar föddes på övervåningen i det stora huset straxt intill det lilla torpet långt ut i skogen. I huset där jägarna håller till! Inte långt efter hans födsel försvann hans mamma. Hon lämnade man och hem bestående av fyra pojkar varav den ena - Ingemar - bara var ett spädbarn. Där lämnades han i slutet på 1920-talet - pappan med de fyra pojkarna straxt intill det lilla torpet långt ut i skogen. När Ingemar var i ettårsåldern fick pappan ont, så ont i sin mage. Han bestämde sig för att ta sig över skogen för att vidare komma till lasarettet. Pappan kom inte fram utan dog där ute i skogen av brusten blindtarm. Där fanns det då kvar fyra små pojkar straxt intill det lilla torpet långt ut i skogen. de var ensamma i världen och blev ut placerade i olika familjer. Ingemar han hamnade i min mormors hem och blev uppvuxen som hennes bror. På det sättet har han alltid funnits som en del av min mammas liv så länge hon levde. Som en morbror men ändå inte!

Återfunnen och använd!

Kommer ni ihåg min motionskompis som var puts-väck försvunnen. Den fanns hela tiden (nåja kanske inte hela men men) under "monstrets" säng - ni vet han den dära 15åringen som emellanåt ger mig lite extra krydda i mitt hår, i form av lite annorlunda färg !? Arg jag - kanske lite! Mer blev det när jag upptäckte och trodde att han bytt ut musiken - min underbara mot hans techno! Idag fick den (MP4an) följa med på en sväng i spåret med omnejd och OK jag kryper till korset: F`låt monstret det var bra musik! I alla fall det mesta!

För er som undrar över viktnedgången - sluta med det just nu - det går bara uppåt!

Sommarens naturtips!

Ge er ut i skog och mark och leta efter våra gula och blåa skatter Själv har jag tagit en sväng av både skattjakterna idag. De gula skattmarkerna har tyvärr blivit antagna av andra mänskliga varelser som har rensat rent på den gula skatten. SNYFT! Men men skam den som ger sig - det är bara att ge sig ut på ny skattletning! Lunchen bestod av taglietelle, ICAs vinmarinerade kassler och nystekta kantareller Yummie Yummie! Det efter att ha gått 500 meter på den lilla violstadens elljusspår och fyllt min pyts med mer än två liter blåbär.

Efter den delikata lunchen var det dags för ännu en skogsutflykt där jag flög över stock och sten låtandes som värsta bästa flåsmaskinen (ha ha)

Njut av livet i skog och mark! Det stillar sinnet och rensar tankarna. För huj vad man hinner tänka när m,an sitter där på en sten och bara repar av blåbär efter blåbär! Mycket tankar, många ideer och en hel del nonsens! Precis som det ska va!

Sommarens vintips!

Jag har blivit såld på ett sicilianskt vin - både det röda och det vita!

Praktiskt nog så har det samma namn - KALIS! I vår lilla vilostad finns det vita att köpa endast på flaska för 57 kronor. Det röda finns endast på Bag-In-Box för 199 kronor. Båda är lagom söta, lagom sura och inte heller blaskiga. Yummie yummie!

Badmode ala dåtid

Kanske inte så dumt ändå med tanke på alla extrakilon som vi svenskar drar på oss under åren och då främst när vi är lediga. Själv är jag ständigt SUGEN på sötsaker - och jag som trodde att mitt sockerberoende hade förminskats till det obefintliga men men.... hjärnan arbetar daglöigen förbrillt med att övertyga mig själv att INTE köpa sött varje dag. Men tänk de dära döskallarna med salt och hallon (tror jag minsann att det är ) - de är beroendeframkallande. Och tänk all ost : halloumi och feta då farmförallt och på toppen allt gott vin som existerar i "Gröna skyltens" montrar. Men vad är väl en bal på slottet när man har detta badmode att ta till - ha ha!!!
Kram Mari

Bästa önskningen!?

När vi var på vår kortsemester till Mora och Tomteland kunde man skriva sina önskningar i tomtens STORA önskelistabok. Det fanns allt från små till stora barn som önskade sig det mesta av vad som går att önska. Bla så hittade man dessa rader från Jessica 35 år:

Jag önskar mig lugn och ro och SNÄLLA barn!

Undra just vad Jessica 35 hade för mardrömslik dag på Tomteland......!?
Kram Mari

Skönsång under bilfärden!

Tänk er en trevlig grillfest med glada lekande barn, god mat och dryck samt bara så där trevligt sällskap som man vill ha. Maten var förstås grillat med en underbar potatisgratäng ala Sofia (sonen som var med - han som vi knappt sett röken av på fyra dygn- önskade ett recept för enligt honom var den HELT perfekt), fetaost och halloumiost var givetvis givet när det fanns medleålderkvinns i närheten...

Claudia gick på avgiftning (!?) och körde denna dag. In med oss, våra söta prinsessor och två karlar som var ngt mer dragna än undertecknad. De hade på ngt sätt lyckats titta djupare ner i flaskan än vad jag hade gjort (ha ha). Där satt vi bilandes hemåt under glada rop och tjut när männen i bilen började med sina slagdängor ala Nationalteatern - ni vet Hanna från Arlöv, Livet är en fest och andra härliga bitar.... men kanske inte vid den tidpunkten och under Acapellaform från de lite mer än salongsberusade männen. Prinsessorna - ja de höll för öronen så döm själva hur det lät!

Kram Mari

Blåbärs och myggjakt i skogen!

Igår var jag en duktig förälder och gav mig ut i skogen med dotra för att plocka blåbär. Dessa underbara klotformade bär som växer så att det knakar uti vår svenska skog. Skog och skog - jag har sett dem när jag har varit ute på min motionsslinga. Den som börjar och slutar vid Flens rotiga elljus spår. Dotra och jag gick en kort väg efter regnskuren igår kväll - mer behövdes inte för att vårt kärl skulle fyllas med härligt klotformade blå bär - som räckte till en paj MUMS! Vi hade kunnat fyllt kärlet hur mycket som helst om inte....


... hade varit för dessa eländiga kreatur som till och med åt på mig där kläderna satt. De surrade överallt och de stack mig överallt. Små ettriga varelser som ÄLSKAR mitt blod. Stick, slafs, surr, AJ, försvinn, Åhhh vad irriterande! Dotra satte muggarna på öronen för att slippa surret. Men men nästa gång det är dags för blåbärsplockning ska jag vara förberedd med myggmedel ala EXTRAstyrka, öronskydd (mot surr) och ett himla gott humör. För skogen kryllar av dessa underbara klotformade blå bär och pajen - den smakar MUMS!
Kram Mari

För er som undrat!

Jag har fått frågan från bla Magda och Lola var har jag varit - varför skriver jag aldrig. Vem vet svaret - inte jag i alla fall men men kanske har jag fått arslet ur vagnen och börjat igen. Håll till god - själv drar jag till tomten i morgon och önskar mig riktigt bar klappar till jul
Kram Mari

En foppatoffels bekännelse!

De är hatade, de är ratade, de är älskade och i vissas ögon helt enkelt underbara. jag har liksom fler av er alla ett par. De är röda och förr prydda av två stycken blommor - en solros och en annan grön fin en men det tyckte barnen på förskolan oxå - att de var fina alltså för de lyckades pillra bort dem, så de är borta, gone och lost! Jag använde mina mest på förskolan och dess gård - de är bra sådana där vår- och sommardagar då det är varmt och blött.

Gravida kollegan Magda hade hittat ett par söta och nya för året - tror jag för jag har inte sett dem förr - och jag är ju modekvinnan själv... eller inte. För henne passade dessa foppa perfekt med svullna graviditetsfötter så här i sluttampen - nåja en och en halv månad till får hon vänta men ändock - det är närmare slutet än början....

Fult eller inte - foppatoffeln är perfekt som arbetssko eller hemmatoffel. Men de t finns stunder då dessa skor blir just så fula som en del tycker. Igår på Lager157 - som finns i hembyn nästgårds vår lilla stad- kom han gåendes mannen som spred skräck med sin toffel. Färgen var väl lagom diskret och helt OK men han gjorde ett stort misstag som bar - håll i hatten nu! - ett par tennissockor i dessa tofflor. För hur praktisk denna sko än är så kan man bara inte bära shorts och foppatoffel när man dessutom har ett par tennissockor på sig. HUJ! Det var kräkvarning......
Kram Mari