Long time no see! Ibland behöver man en paus från verkligheten eller är det bara så att tiden har funnits till annat och ej till bloggandet? eller är det så att det behövdes en bloggpaus för att finna inspiritationen igen? Eller är det så att jag bara har varit upptagen med annat? Många men blir det i alla fall!
Minns ni min fåtölj och mitt pelarbord. När pelarbordet kom i mina ägor var det grönt. Jag målade det vitt, tog bort till trärent för att sedan mörklasera det hela. Men var tid har sin fas i livet - och även tingen- Nu har bordet hamnat under penseln igen för att åter bli vitt. ....
jag var inte riktigt nöjd med möbleringen i huset utan kände att det behövdes flyttas lite hit och dit. Fåtölj och bord fick flytta till detta hörn där det tidigare stod ett litet skåp....
Minns ni min fåtölj och mitt pelarbord. När pelarbordet kom i mina ägor var det grönt. Jag målade det vitt, tog bort till trärent för att sedan mörklasera det hela. Men var tid har sin fas i livet - och även tingen- Nu har bordet hamnat under penseln igen för att åter bli vitt. ....jag var inte riktigt nöjd med möbleringen i huset utan kände att det behövdes flyttas lite hit och dit. Fåtölj och bord fick flytta till detta hörn där det tidigare stod ett litet skåp.... 
...som fick plats under min 30-årspresent från man och barn. Helt plötsligt kändes det som om möblerna bara föll på plats. Ni vet den som söker.... hon finner! 
I Växjö fann jag en härlig ram - på halva reapriset - och det är väl aldrig dumt. Den har nu funnit sin plats tillsammans med ett av dessa kort som fanns i pappsens ägor - min nu finns i mina. jag har tre kort kvar och letar med ljus och lykta efter de ramarna som skulle kunna passa till mina kort... eller pappsens....eller mina eller.....
Min mammas gamla dopklänning från 1945 fick en hedersam plats på väggen.Jag antar att detta är det enda exemplaret som finns i vårt avlånga land eftersom den är sydd av hennes moster. Två av mina barn är döpta i denna kreation medan den tredje fick en sjömansdräkt pga för många valkar och kilon (trots att han bara var fem månader)
Dagens bästa ägnar jag åt min kollega Dagny som gav mig ett stort leende i morse. Hennes hund tyckte det var alldeles för fint väder igår efter deras promenad så han vägrade gå in. Dagny den kreativa tog då och gjorde sig en liten snögubbe - i sin ensamhet tillsammans med hunden sin- så nu sa hon stolt har jag en snögubbe .... på min baksida!
PS veckans viktminskning blev -0,6 DS
det enda som är knas idag är att kryddskåpet hamnade för högt upp men det törs jag inte säga till gubben. Eller förresten nu har det setat i ett år så snart kanske man kan få be om att det ska flyttas....
